shangrila

Ah, vilken underbar dag detta vart!
Den började med att jag vaknade av att jag kände mig ovanligt utvilad. Egentligen så är det nog inte hela sanningen, men det var i vilket fall som helst den första känsla som nöp tag i mitt sömndruckna jag. Nöjd och belåten låg jag alltså där och fifilurade då ett antal frågor plötsligt dök upp.
Vad är det för dag i dag?
Vad är klockan?
Varför ligger mobilen på andra sidan rummet?
Var är mina kläder?
Och varför i helvetet känner jag mig utvilad?
Svaren dök hastigt och lustigt, egentligen inte alls hastigt och inte så jätte lustigt heller, upp när jag krälade iväg för att hämta mobilen. Tämligen utmattad fick jag sedan reda på att det var (är) Fredag och klockan var 14.21. Trots att jag fortfarande befann mig i något av en diffus dimma lyckades jag förstå att allt inte stod rätt till, man ska inte vakna utvilad kl 14.21 på en fredag. Och jag insåg med ens att jag försovt mig och förstod att det var pga. att jag inte ville stiga upp som jag slängt iväg mobilen (det borde man göra oftare). Svaret på varför jag kände mig utvilad behöver jag nog inte ens ta upp och det där kufiska med kläderna, det glömmer vi, annars måste jag göra ännu en dum utläggning om dessa.
Nåväl, jag kröp genast tillbaka till min fortfarande varma säng och tillbringade yttligare ett par (25 för att vara exakt) minuter där med min kisse, som inte alls är så dum när man tänker efter. Mylliz och jag steg sedan upp och spenderade tagen med att julpyssla.
Summa kardemumma har detta varit en riktigt gosig dag. Jag är utvilad och glad.
VM lottningen gick ju dessutom vägen, jag längtar till sommaren.
Nu är det sängen, boken och musik att smäla till som står för dörren.

och jo, du vet
det är dagarna som går som är livet
och sparkar man iväg en torsdag
för att den inte är så skojig
så tror jag att man faktiskt
får ångra sig lite

man kanske klipper sig själv i lilltån ibland
och det vill man ju inte
för det gör ont

och ibland när går jag hem så tänker jag att
ajtusan vilken natt det är ändå
nästan som man får lust att
ringa någon
bara för att berätta det

det kanske inte är så roligt med
alla onsdagsluncher heller
men i längden
blir det faktiskt värt att
älska dem

för solen skiner tveklöst på ostudsiga dagar
också

jag vet att det blir mörkare
mörkare och mörkare
jag vet att kaffe aldrig smakar bättre
än just nu
jag vet att man kan gömma sig under en filt
och stänga kylan ute
och jag vet att kramar känns mer nära
än de brukar
om det är möjligt

jag vet att julen är sådär jätte nära
nästan så att man kan sträcka ut handen
och nudda vid den
och jag vet att december är
så jävla underskattad
men det gör inget

jag gillar det
för jag vet att januari och februari
kommer
och jag vet att löven
kommer tillbaka

dagarna går
och jag är full av hopp och längtan
men jag kan inte säga att fåglarna kvittrar i takt med min sång
jag kan inte säga att månen lyser för mig
och jag kan inte säga att det snöar för min skull
men kanske

och på något sätt kan alla drömmar skimra
som kvarglömd musik