shangrila

vi sover sent så ofta vi kan men klockorna ringer alltid för tidigt
vi går upp ur våra tomma sängar
och inser att kaffet är slut eller att kopparna är odiskade
våra huvuden sprängs och fötterna vill varken gå eller springa

vi försover oss så mycket att alla har slutat fråga vad
och varför och hur då

men det finns böcker som väntar och människor som saknar
det finns inget häromkring som berättar varför vi vaknar i tid
ibland

jag vet att det finns en morgonsol som påstås väcka världen lyckligt
men ibland tror jag bara att vi förlorar oss själva
in i logiken med lagar och tyngdkraft
och pythagoras sats

och det känns som att
vi kan väl leva utan lagar en stund, vi kan väl bara flyga lite

inte kan det väl vara så farligt att få hoppas och drömma
om kärleken
och tecknade figurer som dansar på gatorna?

men någon sa något idag
och jag känner mig tom.