shangrila

När jag var liten ville jag blir stor
jag ville kunna läsa tidningar
och se mig om i världen utan att snubbla på mina egna skosnören

Och nu har tiden gått ut älskling
alla klockslag, alla minuterar
alla sekunder är försvunna
det finns ingen sand mer
det finns inte längre något tvång
som kan hindra dig och mig från någonting

Och gud skall veta att jag längtat hit
jag har längtat efter att testa de där vingarna av glas
och bara kasta mig ut, strunta i hela världen omkring mig
och bara flyga och njuta av all energi

Men det är alltför många som går vilse nu
och kanske är det precis så det ska vara
grejen är väl bara den att väldigt många
heller aldrig hittar tillbaka

Men nu är jag här, i ett vägskäl någonstans
och jag måste precis som du
och någon annan, vem som helst
göra svåra, betydande val
hösten kommer att bli till vinter och isen kanske kommer att vara halare än någonsin

Men sen, som ifrån ingenstans, blir vinter till vår
och solen kommer attlysa igen som om vintern aldrig varit på besök
och fåglarna kommer att kvittra
som om ingenting har hänt

Ja, nu är allt som det ska vara va?
Ja, kanske det

Jag är juav rätt ålder och därför borde jag
och därför ska jag lämna allt det jag hittills känt till
för ett öde jag själv måste bestämma över

Jag lämnar våra positioner och rycker upp våra rötter
det är idiotiskt att tänka så
you don´t have to remind me
men samtidigt så är det ju sant

du vet det
jag vet det
alla vet det

Mitt hjärta vet det och hela mitt system
som innebär mitt känsloliv, min kärlek och allt det
som under tre långa år varit detsamma

Det är jag som slutar
Det är jag som lämnar allting jag kan och vet
och ger mig ut på vägar jag vet att bara jag kan kontrollera

Och jag antar väl att det är tid nu att smälta isberg
och bryta ner barriärer runt det som funnits
samla ihop det som vill bli ihopsamlat och kasta det
som du inte riktigt vill spar på

Jag antar att jag står i början av livet,
startspåret till friheten och allt det där studenten innebär
Det är löjligt
det är ju egentligen bara en skolavslutning
en av alla de andra

Man brukar beskriva studenten som den totala lyckan
jag skulle beskriva den som den totala förvirringen
För du vet
det är inte bara ett system av trygghet man säger hejdå till utan
människor
andetag
och allt annat jag förknippar med
lycka

Nola har liksom blivit mer än bara en
skola
det är kärlek

Åh, en del av mig vill bara ställa sig upp och skrika
vråla, stampa i golvet och få all denna osäkerhet
all denna enorma känslostorm att bara försvinna
Tiden är slut, målet är nått och snart försvinner jag
i den enorma vind som går genom landet.

Det är svårt att bestämma sig för en känsla
som gnager just nu
För du vet, det är en enda röra
av glädje, ångest, förvirring och eufori
Och jag vet vad det innebär att skratta i ösregn och gråta i solsken

Men stanna upp lite
andas och inse att det imorgon
fortfarande kommer att finnas
sommarsaft, själsläkande musik och varma ord

Jag nästan spricker av förväntan