shangrila

sa du sa jag
som några andetag jag stal
flyktigt längtansfulla
rebelliska, nästan

jag skriver tystnad
och räknar sekunder
jag har tid, jag kan vänta
runtomkring växer vintern
som den vill
eller vinter och vinter
det kanske bara är som det känns

du är ju inte här
eller hur

då räknas bara ensamheten
då räknas bara jag

andetag försvinner så lätt
sa du
sa jag

och gemensam luft går lättare att andas
men är dyrare

dom pratar runt på stan
jag vimsar runt
och säger god dag till ett träd
som står på lut

och stan är gul igen
men snart blir den röd
och sen så är
den död

det är början på vintern
eller hur var det nu igen

kvällen är likadan som alla andra
skymningsnätter
jag tror jag får spader
 
det finns inget liv på bordet
och det värsta är att
ingen märker någonting

kvällen är lika vacker som alla
andra människohänder
och jag förstår inte
alls mig själv

ibland när jag går runt
bland alla som lever runt
och slänger eller hänger på stan
skriker jag god dag
till lyktstolpar
det har säkert ingen
annan gjort förut

och nej nej
jag är inte full jag är tom
och filosof
 
jokrar blir aldrig som andra
dom pratar runt på stan
och jag är mitt i karusellen
och bländas av
vackerhet

ja, svamla på du
det kommer en ny dag imorgon
alltid