min söndagmåndagsång

det är han
han den empatilösa som aldrig bryr sig
han som hälsar på när man minst anar det
eller minst vill det
det är han som skaver
innanför och utanpå, ja överallt
han sticker till så där
som när man aldrig når det man så
ivrigt sträcker sig mot
eller när man lämnar något ofärdigt
han är lite farlig
han bits
och han kommer så där obehagligt nära inpå
men det är bara så han är
och han är svår att bli av med
en envis en
och det är han som alltid, alltid sätter sig bredvid
när bussen lämnar hållplatsen
och han som blir ditt enda sällskap när dörren stängs
och han visar minnesbilder
och han knackar på hos mig nu
herr svidande nostalgi
men de som känner kallar honom
saknad

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback