shangrila

Utanför mitt fönster blir morgonhimmelen ljusare
varje gång jag vaknar
jag känner av våren nu

Den här tiden på året vill jag alltid sätta ord
på det jag känner
för det är alltid samma känsla
men det är alltid samma brist på ord

Det är nog småsakerna som gör det
snö som smälter bort och grus som ligger kvar
på den torra marken
jag får lust att gå barfota

Jag kanske ska färga håret
kanske släppa ut det
kanske dansa
kanske köpa tulpaner
kanske dricka te
och sitta i köket med tända ljus
någonting man kan göra i alla årstider
och ändå njuta lika mycket
kanske ska jag göra ett eget soundtrack

Jag känner av våren nu

Och jag lägger mig ner med ena örat tryckt mot asfalten
för att försöka höra vad den viskar till mig

Shh, tyst

Det är så bräckligt, ljudet av dina tårar
men det uppnår nära tusen decibel
och jag skriker inombords för att överrösta

Det är inte enkelt när det är svårt
och mina ben darrar mot dina
mina läpparna prövar din mjuka kind

Men du fick MVG i lycka, det glömde jag att säga
för det är du som får mig
att le litegrann varje dag

Och nu försöker morgonens ljus överrösta oss
genom att blända oss och få oss att förlora kontrollen
vi ligger i din säng och lyssnar på kent
iklädda endast underkläder
och våra hjärtan som bankar

Solens strålar tänder gnistan i mina ögon
när jag vaknar vid ditt svärdsticksärr
och jag vet att jag måste slänga täcket i väggen
livet kan helt enkelt inte sluta jävlas ändå

Och våra benflisor är på flykt från sorger och tragedier
ja, vi bär salt i våra sår 
men ibland så tror jag att det faktiskt är därför vi ler