shangrila

Visst kan man lämna fotspår i snön
och inte mena att någon ska följa efter än
och sen bara gå därifrån på en gång
för att kanske följa spåren tillbaka igen?
Och visst kan man teckna tavlor i bilrutan
om drömmar efter behag
och planera avslut på ett annat ställe
och en början på en annan dag?
Och visst kan man gråta på gatan och ta fel buss
men hamna på rätt ställe
och ropa på rätt person men under helt fel tillfälle?
Eller tvärt om.
Och visst kan man ta en promenad trots att det är för kallt,
och tro att man lämnar allting bakom sig
när man tar det med sig överallt?
Och visst kan man förlora på att vinna
krossa hjärtan med en blick
och tänka för många tankar och försvinna för ett ögonblick?

Tanke efter tanke släpper jag fram försiktigt
men skjuter upp allt innehåll till dagar då jag tror att
allt på någotvis inte känns lika riktigt

Men varje gång jag går genom en tunnel
skriker jag allt jag vill ha sagt
bara för att höra ekot vråla det tillbaka
och låta mig på mina egna ord smaka

Saker jag gör
Saker jag väljer
Saker som händer utan att jag ens får en chans

De virvlar alltid omkring i en förtrollad dans

Och jag ligger på rygg med dubbla känslor överallt
och räknar tiden med kaffekoppar
Mitt försök att glömma och låtsas att det inte är kallt