shangrila

du är överallt, men det känns som en sekund
tänk om du aldrig mer rör vid mig, det känns som en evighet
alla blickar är ögonblick
och när jag går hemifrån, går jag hem till dig
du är som en bästa vän och alla mina intryck är kärlek

jag undrar vad du drömmer om när du tittar ut genom fönstret på månen
du kanske tänker att någon annan står under månen just nu
och tänker på dig
hur underligt stor världen är
hur många öden som ska flätas samman med ditt
om alla tankar redan är tänkta
om alla ord är sagda
och hur jag viskar att det gör ingenting om du är tyst

för hela världen finns i dina ögon
jag tycker kanske att det känns fel att jämföra dig
med en glödande cigarett
men jag säger ingenting
för du är het
och jag ligger på ditt golv, jag tänker life is enjoyable
även om vi inte vågar ta på varandra
men när vi vågar

ja

jag vill hoppa och gråta
för jag vet inte hur jag ska visa
att tonläget du lägger på strax innan du ska säga något kul
ger mig rysningar
nerifrån min stortå ända upp till mitt hårfäste

jag måste andas
vänta lite

jag vill klä av mig naken
och jag vill dansa genom staden som i protest
mot vinterns kemiprov, kyla och kurslitteraturer
jag vill dansa i glädje över att få andas på samma planet
som du och alla som inte är som dom andra

håll mig hårt

åh, jag vill skratta åt ingenting
för livets gåta är så jävla simpel
när jag är med dig

och du vet, bakom molnen finns det alltid en sol
ja, ja, den letar sig fram nu
det spricker upp och är så mycket bättre nu
jag vet
jag kanske är ensam om att känna så
(men jag tror inte det)
fast jag är nog lite ensam ändå
(nej, egentligen inte)
men jag briljerar

tillsammans med er

och jag känner rytmen
och jag vet att du kan känna den om du blundar

ja jag vet, jag vet, andas lite till
och är orden kompade till din puls
så är det skrivet till dig