shangrila

vart bor själen?
sitter den innanför bröstkorgen
eller har den samma adress som den röd brevlådan utanför dörren?
är mina tankar tankar eller själens ord?
det vet man kanske aldrig?

ja hej hå, allting är så skumt
och sjukt
och gud borde skjutas

det är vettigt att känna så
eller åtminstone förståeligt
om han finns

och visst, jag kunde föreställa mig
hur det skulle bli
för jag visste det redan ändå
jag är precis som jag alltid vart
ja, vem annars ja

Och ja, jag är på många sätt lyckligare nu än då

men det känns som att jag har tegelstenar innaför bröstet
och det är lite tungt ibland
det är som ungefär därför det blir som det blir

fast  vadå, det är ju löjligt
inte behöver jag höja volymen till max på grund av det

gud, jag skämms för min svaghet
ja, hela min tankegång ibland

men jag är på många sätt lyckligare nu ändå

för du är en sockerbit då världen känns besk
en sån där oförklarligt påverkande faktor
som gör att man kastar sitt paraply
och hoppar i vattenpölarna
du är en förklädd prins
en sån där som bara finns i sagorna
som får ögon att glittra
och lockar fram busiga leenden i småflickor
du är en brottsling med gott hjärta
som föder vårkänslor och skapar olagliga leenden
på blåfrusna läppar
du är skrämmande nära och tragiskt långt borta
du är orsak till så lite men ändå så mycket
du får mig alltid att le
och du gör mig varm
och trygg