shangrila

jag kollar på klottret på tegelväggen
i kvarteret där jag
inte bor

jag kollar på orden som tyst sitter tatuerade
längs väggen

och där står det att vi ska krossa nazismen
att Jag är bög och det står Usch för Bush

och folk klagar på sanningen
de tar hellre bort orden
än ljuden som skapar dem
de tar hellre bort graffiti än fattigdom
de tar hellre bort spraypaint och aktivister
än aktiviteter

och om du kunde se mej skulle du förstå
om du kunde se mig öga mot öga nu
kunde vi klottra på varandras kroppar

just, jag har tänkt
blyerts kanske är bättre att skriva med än bläck
trots att bläck är finare
och trots att blyertspennans udd går av då och då

men man kan alltid vässa den igen
ungefär som med livslusten
jag tror det

jag tror att den behöver gå av ibland
och kanske lämna ett lite mörkare märke
för att man sedan ska kunna vässa den igen

och känna att
fan, jag lever ju och det är faktiskt helt okej

jag tror att ibland kan det behövas
så att man lättare ska kunna torka bort
tårarna från kinderna
och säga

hej, vi lever ju
och det är inte så otroligt dåligt
som de säger

och för att vi ska kunna vara med i matchen
och påverka slutpoängen
tror jag att vi måste tillåta oss själva att sitta på läktaren
ett litet tag
och låta lagkamraterna göra sitt

och sedan komma igen
efter ett varv nere i det mörka
och skrika ut att

hej, jag lever ju faktiskt
och det är så jävla underbart