shangrila

Det är vår!
säger man
tänker att för mig
ser det ut som vinter

genom trädens kalla grenar
skymtar jag så många röda trådar
hundratals vägskäl
och jag vet inte åt vilket håll
jag borde gå förutom
tillbaka i tiden

för jag vill
slå sönder alla dessa
stängda dörrar
för jag vill
spola tillbaka
och göra om allt igen

jag vill hela det dödliga såret
och pussla ihop allt som kanske gick fel

när tiden går på
förstår man inte
förrän efteråt
alltid efteråt

ekot av min ångest
har hunnit ikapp mig nu
jag önskar att den försvunnit i takt med
hur vi gick åt varsina håll

aldrig mer
är världen våran till att erövra
aldrig mer

jag är fast i en vinter utan er
och här är det så kallt
så kallt