När allt räknas ihop
Om 8 timmar går tåget som jag gått och väntat på i 11 dagar. Bara 8 timmar kvar och det känns som en evighet. Jag smygkikar på klockan ungefär varje halvtimme för att se om den kanske börjat gå lite snabbare. Vem vet, helt plötsligt har det kanske gått 40 minuter och då har jag ju tjänat 10 minuter på något vis, eller så har jag förlorat 10 minuter? Hur som helst så kan tiden mer än gärna få springa iväg ett par timmar. Tråkigt nog har jag dessvärre upptäckt att den snarare gör helt tvärt om och jag undrar om den bara är allmänt småjävlig eller om det är så att den har något emot mig.
Jag borde kanske packa? Det låter faktiskt som en rätt bra idé.
Kom ihåglistan ser ut på följande vis:
Mp3, sockervaddssug, spenderarbyxor, liftaren, glatt humör, hundögonen, biljetter, kärlek och tandborste.
Allt som behövs för en mysig vecka i Malmö.
Hamnfesten förresten, vem betalar 250 kronor för att gå på en tillställning med artister man aldrig hört talas om? Du vet, sånna där artister man dessutom inte vill höra talas om. Än mindre höra på. Eller just ja, Magnus Carlsson är ju tydligen kung. Frågan är om han är värd 250 kronor, tveksamt, mycket tveksamt. Nej.
Visst är det fantastiskt trevligt att sitta i hamnen och ta en god öl med ett gäng goda vänner, speciellt om solen skiner lite och ingen sitter ivägen för den. Det är dock inget jag har lust att lägga ut en sådan summa pengar på eftersom jag är lite smått snål. Eftersom Hamnfesten alltså var ett allt för dyrt alternativ för gårdagens festligheter och plattan dessutom var så pass smarta att ha gratis inträde gjorde jag och mina vänner som alla andra öviksbor, vi gick till plattan.
Där hade dom tydligen renorverat, igen. Den här gången såg jag hur det såg ut. Och jag kommer ihåg det. Jag frågade mig själv på vägen hem om jag tyckte att det blivit bra. Jag funderade hela flygrakan på den frågan och kom fram till att det inte är någon höjdare att vara nykter på ett sådant ställe, hur det ser ut spelar inte någon större roll i längden, egentligen.
Malmö står där borta och väntar på mig och jag kan inte vänta tills jag får slänga mig på tåget och känna att jag faktiskt är påväg. Dessvärre har jag 10 timmar att slå ihjäl på Arlandra i morgon, men med lite musik och en gnutta god vilja kanske jag klarar det utan att blir galen. Galenskapen sparar jag tills jag landat på sturup. Kan ni tänka er, jag ska vistas en hel vecka på ett ställe där alla pratar skånska. Och jag kan inte bestämma mig för om det är läckert eller skrämmande. Sist jag fundilerade på den saken kände jag mig ganska säker på att jag kommer att bli galen, men jag kommer att gilla det.
Hur som, semester blir det. Och kärlek.
Men mina tankar är ändå alltid hos dig.
En vacker dag här i våra liv när allting räknas ihop, kom ihåg det
Jag borde kanske packa? Det låter faktiskt som en rätt bra idé.
Kom ihåglistan ser ut på följande vis:
Mp3, sockervaddssug, spenderarbyxor, liftaren, glatt humör, hundögonen, biljetter, kärlek och tandborste.
Allt som behövs för en mysig vecka i Malmö.
Hamnfesten förresten, vem betalar 250 kronor för att gå på en tillställning med artister man aldrig hört talas om? Du vet, sånna där artister man dessutom inte vill höra talas om. Än mindre höra på. Eller just ja, Magnus Carlsson är ju tydligen kung. Frågan är om han är värd 250 kronor, tveksamt, mycket tveksamt. Nej.
Visst är det fantastiskt trevligt att sitta i hamnen och ta en god öl med ett gäng goda vänner, speciellt om solen skiner lite och ingen sitter ivägen för den. Det är dock inget jag har lust att lägga ut en sådan summa pengar på eftersom jag är lite smått snål. Eftersom Hamnfesten alltså var ett allt för dyrt alternativ för gårdagens festligheter och plattan dessutom var så pass smarta att ha gratis inträde gjorde jag och mina vänner som alla andra öviksbor, vi gick till plattan.
Där hade dom tydligen renorverat, igen. Den här gången såg jag hur det såg ut. Och jag kommer ihåg det. Jag frågade mig själv på vägen hem om jag tyckte att det blivit bra. Jag funderade hela flygrakan på den frågan och kom fram till att det inte är någon höjdare att vara nykter på ett sådant ställe, hur det ser ut spelar inte någon större roll i längden, egentligen.
Malmö står där borta och väntar på mig och jag kan inte vänta tills jag får slänga mig på tåget och känna att jag faktiskt är påväg. Dessvärre har jag 10 timmar att slå ihjäl på Arlandra i morgon, men med lite musik och en gnutta god vilja kanske jag klarar det utan att blir galen. Galenskapen sparar jag tills jag landat på sturup. Kan ni tänka er, jag ska vistas en hel vecka på ett ställe där alla pratar skånska. Och jag kan inte bestämma mig för om det är läckert eller skrämmande. Sist jag fundilerade på den saken kände jag mig ganska säker på att jag kommer att bli galen, men jag kommer att gilla det.
Hur som, semester blir det. Och kärlek.
Men mina tankar är ändå alltid hos dig.
En vacker dag här i våra liv när allting räknas ihop, kom ihåg det
Kommentarer
Trackback