shangrila

Vi kan läsa om andra världskriget
vi kan göra bomber av vår hud
vi kan gräva ner oss i smilgropar
och vi kan vänta där
för vi vet att vi vaknar där
för vi vet att vi kan värma våra frusna händer där
vi kan lämna våra skuggor och mörka ögon någon annanstans
vi behöver dom inte längre
vi följer efter varandra istället
vi tittar på varandra istället

jag vet
jag kommer missa hundratusen hjärtslag
kanske mer
jag vet
jag kommer aldrig kunna röra vid alla hårstrån
jag kommer aldrig kunna svälja dina fingrar
jag kommer aldrig kunna matcha din hudfärg
jag har inte varma händer
ingen snövit hy
ingen perfekt näsa
jag har inga fler klyschor
jag har ensam fritid
jag menar
jag går runt ibland
jag går runt lite överallt
jag kollar på människor
jag gissar vad dom heter
jag döper träd, lyktstolpar, stigar och bänkar
och jag döper dom efter dig
jag håller andan under vattnet
som att jag väntar på någonting

i stadens kanter ligger ljudeffekterna
vi sätter guld på tillvarons kanter
vi kan gå runt
och alla andras hjärtan blir hårdare
våra blir mjuka
smältande
våra blir bättre än vilken radiohit som helst
vi blir tusen dagar och tusen nätter
vi blir halvdåliga filmer
vi blir halvfulla glas
vi blir atombomber
blir atomer
blir kanske mindre
blir fyra händer
blir tjugo fingrar
blir två par läppar
blir två miljoner kyssar
blir kanske mer