shangrila

Jag söker väggar
dunkla fåror
öppna ytor
där jag kan vara allt utom det grå

med mina fingrar trevandes om varandra
mot magtrakten till
tryckandes
söker jag skydd
på de stora gatorna
bland folket i staden
söker jag det
men ändå
jag fortsätter att vara sjuk
hur hårt du än håller om min hand
hur ömt du än rör min hud
hur fagra ord du än viskar i mina öron
var du än är mot min hud
så står jag ändå mitt ute på gatan
avklädd och ensam
mitt i cirkeln
och det finns ingen möjlighet att fly

och jag har hela världens hav i mina ögon
men stormen kommer aldrig
den bara ligger där och trycker

så jag går långa promenader
bara för att känna någonting
annat
känna benen värka
höja musiken
och sluta lyssna på kroppen
för jag kan inte utrota det