Nox et hiems longaeque viae, saevique dolores
det är höst
det känns
ljuset speglar kommande november
december
kanske till och med januari
det är höst nu älskling
höst som smakar kanel, kaffe och kummin
det är handplockade blad
avstånd och längtan
kalla vindar
och en önskan om att
kura ihop
kylan är på ingående
vi vet att den är på väg
men ändå förbereder vi oss aldrig
och mina oktobersvala bröst
får gåshud när jag tänker på det
hur man kan ägna sig åt siffror och matematik
rabbla multiplikationstabellen framåt och bakåt
gå i skolan för att banka in formler
och försöka
försöka uppskatta innebörden av ett tal
men det är ändå inte förrän man uppskattar antalet dagar
man har kvar med någon
eller senare
dagar man har varit ifrån någon
som man förstårunter uns gesagt
jag älskar ord
det är därför
jag är tyst
så ofta
Du skjuter skarpt, baby. Och jag är aldrig rädd. Inte med dig;)