shangrila

det är tidig morgon
och det som känns som natt,
jag står mitt i rusningstrafiken
med halvslutna ögon
och smaken av metall mellan läpparna,
cyklarna är överallt
och hösten,
och man drunknar i för varmt och svart kaffe
och man gör allt man kan
för att inte längta
efter något annat
för längtan är bara något som skaver
hos alla de människor som inte vågar
man vill känna frosten
mot sin feberheta panna
och man vill se annat än skuggor
dansa framför ögonen
det är det här med alla hål
som man bär på
man måste liksom hela tiden fylla sitt liv
med saker och ting
när man saknar
något okänt
och jag vet inte
men jag försöker se genom dimman
som klibbar som en sockervadd runt mig
men det är suddigt
och jag ser bara svarta prickar
dansa framför ögonen
i utkanten av mitt synfält
finns världen
och jag vill känna något
känna något annat än bara
smaken av metall